Sömnbrist, javisst!

Man kan inte sova 4-5h per natt. Det börjar jag så smått inse nu.
När klockan ringde imorse (efter 8 timmars sömn, hade gått och lagt mig extra tidigt eftersom jag kände mig helt död igår) så var det helt omöjligt att gå upp. Jag snoozade i 30-40 minuter. När jag väl gått upp kändes det som att hela världen svajade och jag hade ett spännande värk bakom pannan. Det går säkert över med en dusch, tänkte jag.
Nix, det gjorde det inte.

Med lite över 1½h kvar tills skolan började tänkte jag sätta mig ner och plugga lite sista-minuten-religion. Problemet var att jag somnade ungefär varannan minut och sov i 1-2 minuters intervaller. Jag kunde inte stoppa det. Det spelade ingen roll om jag satt eller låg ner.

När jag satte mig i bilen och vred om nykeln var det som att jag hamnade i en dimma och helt plötsligt var jag framme vid skolan. Väl där går jag likt en zombie till religionen. Det känns som att hela världen rör sig i slow motion och jag måste tänka efter för att förstå vad folk säger till mig.
Efter provet ger jag upp. Jag mår inte bra och måste åka hem.

Sätter på en film och lägger mig i soffan, det tar inte ens 30 sekunder innan jag har somnat. Vaknar runt 16-tiden av att Sannah ringer. Tydligen var det massa krångel med inbetalningslapparna till balen och hon hittar inte rätt brevlåda. Hon tycker då att jag ska ta tag i det hela och 5 minuter senare ringer hon på dörren och räcker över sin lapp. Jaha ja, tack så mycket.
Lika trött som jag var innan jag gick och lade mig och med en äcklig huvudvärk hade jag inte mycket till val. Det blir till att åka till skolan och lägga i lapparna i balkomitténs blevlåda. Urk.

Nu är jag i alla fall hemma igen och vet inte riktigt vad jag ska göra. Ta en panodil och lägga mig i soffan igen? Ja, det låter som en bra idé.