Aldrig mer ses vi!

Vilken spännande titel jag fick till. Nu ska ni inte tro att den associerar till någon slags suicid lösning. Nej, nej. Jag menar så klart mörkerrummet!
Nu har jag äntligen soppat min sista rulle och doppat mina sista ljuskänsliga papper i de genomskinliga vätskorna. Den analoga uppgiften är KLAR. Finished, finito, 終えられる!
Måste säga att det känns otroligt bra. Men i och med att den analoga sidan är klar betyder inte det att fotouppgiften i sig är färdig. Jag har fortfarande lite digitalt mupps att göra, men det fixar jag lätt. Nemas problemas.

Hur såg dagen ut idag då?
Jo, sovmorgon till 12.25 (fullständigt jävla underbart). Mycket välbehövd sömn utvanns ur den.
Sedan iväg till skolan för att först ha naturkunskap.
Ulla-Carin pratade om blodtryck och jag fann det faktiskt ganska intressant. Annars brukar hennes lektioner krypa förbi, likt en pensionär med rullator som aldrig tar sig över ett övergångställe på ett knapptryck. Ni fattar.

Sen var det "lunch", dvs jag och Jonne gick ner till bowlinghallen för att köpa baguetter och cola. Självklart fanns det bara en baguette kvar. Jonne tog den.
- Öh, är mackorna helt slut?
- Ja...
- Ni skulle inte kunna göra fler?
- Mja.. vi kan i och för sig baka nya... Men det kommer ta säkert 10-15 minuter.
- Okej, det är inga problem. Vi väntar.
Så satte vi oss vid ett bord och jag såg på hur min käre vän smaskade i sig sin brödbit med tillhörande Fanta.
Mitt under matprocceduren kommer kassatanten fram till oss och säger...
- Tyvärr kommer det nog ta en halvtimme ser det ut som! Elektrikern har nämligen stängt av strömmen för oss.
Jag var enormt hungrig och tänkte inte något litet mesigt elavbrott stoppa mig!
- Lugnt, vi återkommer om 30 min då!

Uppför trapporna bar det, iväg till fotolektionen. Där vi mest flöt runt i 30 minuter. Tillbaks till bowlinghallen och precis när vi kommit in i lokalen kommer kassatanten med famnen full av gurktomatostade (copyright på det ordet?) baguetter. Perfekt. Jag hugger direkt två stycken och brevid mig står en tvekande Jonathan med öppen plånbok.
- Ska jag ta en till tycker du?
Det tyckte jag absolut han skulle. Och självklart skulle han ha en dryck att skölja ned det hela med också. Sagt och gjort, när vi gick tillbaks till lektionen var vi accompanjerade av tre mackor och två 33cl läskburkar.

Eftermiddagen flög förbi i mörkerrummet med kommenterar som "Kan man säga att det luktar bra?" och diverse tejpkreationer. Till slut stod jag där, med alla mina bilder i hand. Visst, dom är inte särskilt bra... Grådaskigheten varvas med oskärpa. Men jag har inte tiden att fixa det. Nu får det vara som det är. Får hoppas att Foto-Jonas uppskattar min kompentens och att resten av kursens arbete väger upp för den här halvbra analoga perioden.

I alla fall, runt klockan fem lämnar jag skolan och åker ner till OT för att fixa mina beställningsbilder. Tar betydligt kortare tid än väntat, man kanske börjar få upp farten på bildredigeringarna? Och klockan sex beger jag mig ner till tennishallen för att gå en runda mot barndomsvännen Urlaub.
Till våran (stora?) besvikelse upptäcker vi att alla banor är fulla. Hmm, vi kanske skulle ha bokat tid?
Vi tittar på varandra och säger i kör: BASTU! Så istället för tennis blev det nästan två timmar skitsnack och bastubadande.

När vi skulle åka hem gick mitt ena skosnöre av. Fasen också. Blir till att köpa en nytt imorrn, eller två kanske det blir? Man köper dom väl i par antar jag.

NU ska jag fortsätta redigera mina digitala bilder till morgondagens inlämning och om tiden räcker till - provspela mitt Assassin's Creed!